Flickan som älskade potatis

" Händelserna är upprörande, hemska, lyckliga och slutet vemodigt. "

Boken inleds spännande med ett brev som kastas ut från ett tåg med slutna boskapsvagnar på väg mot förintelsen och andra världskriget. En okänd person förbarmar sig, frankerar och postar brevet till adressaten i Paris. Brevet inleder berättelsen om Rose Lagercrantz´ egen släkthistoria och autenciteten är påtaglig. På ett enkelt och laddat och personligt språk berättar hon om hur tre judiska syskon från en liten rumänsk stad nätt och jämt lyckas överleva nazistiska koncentrations- och krigsfångeläger. I denna mardrömsondska möter de lyckligtvis också goda människor som uppoffrande och av människokärlek hjälper dem. Händelserna är upprörande, hemska, lyckliga och slutet vemodigt. Den stora texten är luftigt satt och varje uppslag har uttrycksfulla svartvita bilder som är mycket närvarande i berättandet. Det förstärker det dokumentära uttrycket i denna starkt berörande och reflekterande verklighetsskildring.

Gunnar Åberg, BTJ